226. Veckans kort: Översteprästen
Notas del episodio
Nytt grepp den här veckan: för att vi inte ska dra samma kort om och om igen har de redan dragna korten plockats ut ur leken. Kvar blir en allt mindre bunt, och ur den väljer Elin Översteprästen.
Vi börjar med en återblick till avsnittet med Victoria, där samma kort i The Lubanko Tarot visade sig vara en präst med mask, blod, trådar och fem händer. I Rider-Waite är tonen en annan. Nyckelorden är tradition, lärdom, mentorskap, visdom, att föra vidare kunskap. På kortet sitter han på en tron mellan två stenpelare, med krona och stav, och vid fötterna två lärjungar med munkfrilla. Och så, på marken framför dem, två korslagda guldnycklar.
Det är nycklarna som bär hela avsnittet. Han håller dem inte, han räcker dem inte över, de bara ligger där. Han erbjuder dem. Men översteprästen kommer inte stoppa dem i låset och vrida om. Den dörren måste du låsa upp själv.
Därifrån går vi vidare till något som gäller allt lärande: utan lärjungar är översteprästen ingenting. Han kan sitta och predika för sig själv hur länge som helst, men det är i utbytet något uppstår. Den som lär ut får också något tillbaka. Kan du inte förklara en sak för en femåring så att hen förstår, då kan du den förmodligen inte. Vi drar en parallell till akrylkursen vi gick i helgen, där konstnären sa precis samma sak om sitt eget lärande.
Och så en ärlig sak: vi tycker båda att det här är ett ganska trist kort. Vissa kort fastnar man mer för än andra. Men ju längre vi tittar, desto mer dyker upp, bland annat två händer i helt olika färg.
Nämns i avsnittet:
- Rider-Waite Tarot och Flumfri tarot för nybörjare
- The Lubanko Tarot, med den maskerade översteprästen
- Seasons of the Witch: Winter Tarot och Yule Oracle, tipsen för årstiden
- Seasons of the Witch: Yule Journal, dagboken till leken
- Oracle of the Divine och Woodland Wardens Oracle, Sebastians egna favoriter just nu
Narrens Resa handlar om tarot som verktyg för självreflektion, inte om spådom. Lekarna och boken finns hos Tarotlandet.se.