Halv borta hos mig

I fortsättningen på detta dubbelavsnitt beger sig Frej och Malin ner genom dödssyndernas spiralbrunn i det portugisiska underverket Sintra. De upplever ett gothpalats som är som gjort för PARTY, beläget bland prunkande trädgårdar och snirkliga gångar. Med sin mängd exotiska influenser är hela Sintra ett stående bevis på att det kan bli så sjukt vackert, festligt och sofistikerat när man blandar kulturer. Och har stora summor pengar att lägga på ett bygge.

Vännerna rejtar miljardärer och frågar sig varför de är så mycket mer positiva till de rika byggherrarna i Sintra än till Alex Karp och nybyggda serverhallar. Det är förstås svårt att föreställa sig den romantiske poeten Lord Byron slå sig ner med sin luta mot en kall betongvägg i framtidens Härjedalen...

Halv Borta Hos Mig har råkat hamna i Portugal och Frej börjar rekrytera nya medborgare på ett ölkafé i tron att det rödgröna blockets vinst automatiskt skulle leda till en röd statsminister och en mer human invandringspolitik. Vännerna har tröttnat på vilseledande medierapportering och pengastyrda forskningsresultat, varpå de tar till ett alternativt förfarande för att komma fram till sanningen: ”Cui bono?”, aka ”Vem skulle tjäna på det här?”.

Vad skulle Spotify-grundaren Lorentzon tjäna på att lägga Fröken Snusks Nooshi-dissande SD-låt högst upp på Spotifys topplista precis vid tiden för valet? Vad skulle Donald Trump tjäna på att vara med om ett mordförsök och fångas på ikoniska pressbilder med höjd näve intill Stars and Stripes precis vid tiden för det amerikanska valet? Och vem tjänar egentligen mest på alla turer kring Muhammed Ali och hans överraskande riksdagsdebut som vänsterpartist?

Mer på ämnet: Den som är nyfiken på hur man skördar korruptionens frukter och köper sig till en skuldsanering kan få reda på det genom att bli medlem på Patreon-sidan Halv Borta Hos Mig.

Inspelningen blev lång så fortsättningen följer i nästa avsnitt.

Halv Borta Hos Mig påbörjar resan mot att trassla ut polariserande frågor. Vännerna mjukstartar med att inta motsatta ståndpunkter i det milda ämnet läskunnighet. Den gamle Sokrates sket i läskunnighet, så det här med att PISA-undersökningen underkände en tredjedel av landets femtonåringar behöver kanske inte vara så himla alarmerande. Desto nojigare blir man av uppgifterna om att Epsteins svärfar-ish Robert Maxwell, som “typ” var Mossad-agent, genom sin förlagsverksamhet länge satt på möjligheten att agera gatekeeper för studielitteraturen i USA – landet vars pipa vi omgående ska sluta dansa efter.

Fler frågor som utreds: Var var Jimmys soulmates på hans resa mot besserwisseri? Får man säga horunge? Och vad händer när man i all hast kör över en tvättbjörn på väg till Club der Visionaere?

TIPS: Mer juicy poddmaterial MED VIDEO finns på Patreon-sidan Halv Borta Hos Mig.

Halv Borta Hos Mig roadtrippar till Barcelona och får bevittna Gaudís underverk Sagrada Família från en koja i en utbyggd duschkabin utrustad med panoramafönster. Fastsurrad uppe på main tower skymtar vännerna en mystisk juvel som visar sig vara motsatsen till en ädelsten. En annan motsats till ädelsten är den politiker som redaktionen råkar sitta på juicy inside info om. Det är val i Sverige om bara några dagar vilket har öppnat Pandoras politiska åsiktsask. Initialt fanns seriösa planer på att hålla låg profil i känsliga frågor, men samtalet trampar på tår redan i första avsnittet. Potäjto, potato – fuck NATO.

Halv Borta Hos Mig har motvilligt klättrat ner från trädkojan i Västervik och drar vidare på en planlös roadtrip genom södra Sverige. Jönköping bjuder på hotshots och en imponerande bunker, på Hönö finns skaldjur och rapstars, i Halmstad firar folk tisdag under en föräldrafri tältpaviljong och i Malmös knarkrondell sitter polarna uppradade på sina vanliga platser så man slipper oroa sig. Frej och Malin gör ett försök att summera ännu en vecka av själaberikande guldupplevelser från det eviga sommarlovets smörgåsbord.

Frej och Malin checkar in i en förtrollad trädkoja i Västervik och har så trevligt att de lyckas stå ut med två dygn av reklamradio med pissdåliga låtar och en sommarpanel som basunerar ut undermåliga råd rörande sexuella ofredanden till landets alla industrisemestrare ute i hammockarna. Påverkade av reklamradions klandervärda A-rotationslista och den påträngande MTG-närvaron föreställer de sig hur NCC klättrar upp och köper loss kojan och massproducerar den under bolagskonceptet Love Always Group by NCC. Högt uppe bland ekar och ekorrar står det tydligt att en stark motivering till att hålla psykedelia olagligt är att man börjar skratta åt MTG, NCC och alla som gillar att bygga paraplyorganisationer runt kreativitet. "Och så kan vi ju givetvis inte ha det."

Världen brinner och Halv Borta Hos Mig är på så nedstämt humör att minst en timmes aggressioner fått klippas bort för att göra podden lyssningsbar. I Sverige är det populärt att döda getingar när de flyger för långt från boet och sticker folk, men Frej ställer sig frågande till varför man inte bara plockar ner hela TV4. Vännerna brainstormar vidare kring ett event på Mynttorget där man skulle kunna spänna upp Morgan Johansson och Lena Hallengren som sjöstjärnor på ett bandymål och låta den gamle NHL-stjärnan Pavel Bure skjuta straffar i solarplexus på herrskapet tills verklighetsfrånvändheten rinner ur dem, och samtidigt erbjuda ponnyridning för de allra minsta för att lätta upp stämningen och markera gränsen mellan satir och mordhot. Och så en midsommarskål i Explorer-spetsad Baileys för Chrille P som, om än postumt, äntligen fick sin upprättelse.

Frej och Malin byter dialekt och avsnittet är 100% fritt från Paolo och Corona. En skiljaktighet i smakpreferenser uppdagas och Halv Borta Hos Mig är beredda att gå till folkomröstning med frågan om vad som smakar godast: tjack eller ladd?

2020 kändes först helt ok men visade sig vara ett sånt jävla rövår att Halv Borta Hos Mig behövde ta ett sändningsuppehåll på några veckor. Nu har emellertid alla delar av redaktionen lyckats samla sig tillräckligt för att inleda andra året av Sveriges bästa podcast. Frej har spelat in ett mixtape och unboxar ett brev från Högsta domstolen. Malin har testat alkohol och tennis.

Tack gode gud(?) för alla er lyssnare och för Halv Borta Hos Migs enastående producent, the one and only Remi Lafvas aka Remlax!

Det är lätt hänt att man pratar skit om musikstilar som inte riktigt ligger i linje med det man själv tycker låter tufft. Och nog bor det två små dissfittor innerst inne i Halv Borta Hos Mig-redaktionen. Men Frej påpekar att den som inte hört Pussylover av Dj Balloon bör akta sig för att yppa något negativt om trance, och Malin menar att den som inte kan njuta av en horse-släpig hemmainspelning av reggaens guldkorn Rainbow Country förmodligen är psykopat.

Frej är kvar på andra sidan jorden och internet är så helvetes jävla dåligt, MEN inte i närheten av lika dåligt som socialminister aka hälsominister Lena Hallengrens beslut, att ignorera uppmaningen från samtliga partier i riksdagens socialutskott om att regeringen bör utvärdera narkotikalagstiftningen INKLUSIVE avkriminalisering av eget bruk, för att försöka få ner drogdödligheten och andra ämnesrelaterade skador på människor och samhälle. Malin har legat under en sten några dagar varpå hon missat socialministerns morbida hantering av ärendet. Döm om hennes förvåning när Frej mycket riktigt googlar fram bevis på att socialministern är en ryggradslös struts som hellre räddar sitt eget rykte i fina tantgänget än de otaliga liv hon nu väljer att låta släckas i förtid. På bristfälligt nätverk är det svårt att lacka ur så hårt som situationen egentligen kräver, så mer om detta framöver. Det här avsnittet är i själva verket ganska lugnt och harmoniskt. Och framför allt, kort. Som februari. Och Lenas sikt.

Har man inga sjuka barn får man rota fram nåt annat mörker att vältra sig i för nu står årets keffaste månad i full blom. Benso är sämst. Näst sämst är socker och stress. Sen kommer ohållbara ekonomiska system tätt följt av viruspandemier och censur. Frej och Malin sitter på varsin sida av jorden och gnäller så pass att VPN-tunneln kloggar igen.
Malin kommer ut ur garderoben som norsk medborgare och rabiat partipolitiskt obunden medan Frej svälter sig i Kambodja och blir drive-by-rånad på sin telefon. Stämningen är likväl god som Emmentaler-ost, Kim Jong Uns favorit.

Producenternas konung, Remlax

Frej har firat nyår på danska barer och sedermera rest iväg till andra sidan jorden för att gå runt i kortbyxor och göra musik. Malin, som inte kan få nog av svenskt januarimörker, lagar nybörjarburritos och läser böcker om kreativitet för att hålla gnistan uppe i den förlorade kampen mot det omvända dygnet. Årets första Halv Borta Hos Mig spelas alltså in på distans - the future is sannerligen here.

Producent: Remilax

2019 är på väg att ta slut och Halv Borta Hos Mig försöker sig på en årssummering, trots att det är svinsvårt att komma ihåg vad man har gjort under ett helt år. Det har rejvats och rappats men framför allt så har den svenska drogdebatten gått från nattsvart till ljusgrå på många håll, till vännernas stora glädje. Några som dock inte alls har hängt med i det senaste årets svängar är Malou von Sivers och Arga snickaren, och trots att TV4-fadäsen är det enda folk snackat om de senaste veckorna så har nöjet i att prata befogad skit om dessa boomers inte hunnit mattas av, varför det får runda av året.
Malin och Frej tackar för i år! Tack alla som lyssnar, tack alla som delar podden, tack alla Patrons och tack världens bästa producent och klippare Remi >>Remlax<<

Halv Borta Hos Mig får brev från en läsare som behöver hjälp att förklara sin livsstil för familjen. Frej och Malin harklar sig och ger sig på att bygga brygga mellan helvetesgapet som skiljer informerade från oinformerade i drogfrågan. Ett avsnitt för hela familjen, fritt från svordomar och slangord. Malin skrattar lägre än vanligt, som en klassisk bieffekt av ambitionen att vara extra vettig, och Frej drar sitt CV för att övertyga den imaginära föräldern Margareta om att han är en fullt fungerande människa, precis som hennes potentiella son med samma intressen.

Producent: Remilax

Efter en spelning i Norrköping kämpar sig en liten tomtenisse ut i mörkret för att leverera en säck fylld till bredden med allt en trap-artist kan tänkas önska sig. Frej blir varm i hjärtat och känner att det är hög tid att hylla landets alla tappra kranar i en kranspecial. Kran-yrket, väl utfört, är ett ädelt yrke. Något som inte framgår i arga snickarens nya arg-på-knark-program, vilket upprör Malin. Ute är det mörkt som satan och vännerna tänker att tills någon hittar en bättre lösning på problemet vinter än gräs, så gäller det att landet enas och gemensamt sörjer för kranarnas väl. Med enkla nationalekonomiska formler kan vem som helst räkna ut att den stigande nivån av flygskam och det avtagande antalet julbokade solresor innebär en ökad weedefterfrågan som kommer behöva mötas med X antal tullpasserande lastbilar för att den svenska psykvården ska klara av belastningen vintern 2019/2020.
Halv Borta Hos Mig. För Sverige - I weeden.

Hösten stormar på och Stockholm visar sig från sin hetsigaste sida. Vännerna står som villrådiga rådjur i strålkastarljus och inser att det är hög tid att packa in sig i första bästa Toyota Corolla med 10 gram Golden Teacher som enda handbagage och köra söder ut tills däcken nuddar Baltiska havet. Malins födelsedag och Frejs domedag firas på tramsigast möjliga vis och det ska visa sig att en fällande snuthotardom från Svea Hof blir betydligt roligare på svamp.

Över en violpralin på ett café med hospice-stämning, precis nästgårds och just innan inspelning, har Frej råkat överhöra ett samtal där Jonas Gardell pratar sexköp i Kambodja, varpå vännerna fullständigt snöar in på sex-spåret. Orädda ger de sig ut på hiskeligt djupt vatten, med amatörmässiga åsikter inom delikata ämnen som prostitution och sexhjälp för handikappade. Frej moderniserar det pinsamt tråkiga ordet slidvägg och Malin planerar att få sin powerkingvägg masserad i linje med uråldrig, chakrabalanserande tantra-tradition.

Malin och Frej har varit spiknyktra i exakt en månad och en kvart, så det är hög tid för ett återfall. Med den stundande rättegångsturnén och risken att bli gripen i åtanke, väljer Frej att återfalla på en drog som inte syns på pisstest. Vännerna beger sig till den förtrollade staden Göteborg som bjuder på fest, dans och Sveriges bästa ketamin. Två minuters enkel research visar emellertid att försiktighetsåtgärden var förgäves, då keta visst syns på de allra flesta urinprov. Önsketänkande är en livsstil.

App app, riktigt så kul ska vi inte ha. Rubriken är bara ett listigt klickbete för att lura lyssnare till ännu ett nyktert avsnitt av Sveriges populäraste utbildningspodcast. Frej och Malin glider problemfritt genom livet med uppstyrt schema och solsken i blick. Frej har spelat opåverkad inför publik för första gången i hela sitt liv och nu insett riskerna med stagediving, och Malin har bakat scones med ”tjejerna” i ett lyckat försök att ha lite good clean fun. Vännernas enda drogrelaterade upplevelse de senaste veckorna var när de gick till technobastun med en E:ad polare, så i ett tafatt försök att prata knark börjar de snacka knull i stället. Och politik. Inte helt oviktigt det heller, när det finns kommuner som börjar begränsa hissandet av prideflaggan trots att kalendern visar 2019.

Efter många herrans avsnitt nio-komma-nånting var det så äntligen dags för avsnitt tio: Nykterhetens och det uppstyrda livets avsnitt. Inte ens en vecka har det tagit innan Frejs mat- och sovklocka kört rakt in i svennefilen, så avsnittet spelas in i ottan ty det är då det passar den nye Frej bäst.
Känslorna svallar mot nykterhetens strand i gryningen. Malin fäller okontrollerat en tår av medlidande för Hurricane Dorians offer efter att endast ha läst tidningsrubriken, och Frej känner så starka sympatier för Annie Lööf att han flirtar med tanken att rösta Centern. Vännerna är nu plötsligt fräscha nog i skallen att komma ihåg såväl varandras namn som deras övriga vänners namn, varpå de ställer till med en hejdundrans namedroppingfest. Men tro INTE att festen inte fortgår! Den första nyktra helgen innehöll likväl fyra rave och en Coca-Cola, och det spelades freestyle med fräck musik.

Halv Borta Hos Mig har varit på Gotland och hittat en MD-gruva som får Lummelundagrottan att förefalla fullständigt ointressant. Men kristallerna överskuggas av de högaktuella och snedknullade teorierna om att gängkriminaliteten skulle kunna stävajas genom pengar satsade på att sätta dit pundande ungdomar i rika kommuner. Det sjudande överklassföraktet puttrar över hos Frej 15 år, varpå Malin 13 instinktivt går till försvar för de stekiga marker där hon en gång fostrades. Även om vännerna i grund och botten är rörande överens om att bankerna och deras penningskapande ur tomma intet, i symbios med de girigaste kapitalisterna, är de enda riktiga hororna around.

Det är riktigt sommarlovig stämning i Halv Borta Hos Mig! Få röda trådar och konkreta samtalsämnen finnes, men programmet har ändå någon sorts kärna i en teori om att avtändningar bara är en inställningsfråga. Lätt för Frej att säga som aldrig har varit bakis i hela sitt liv, och lika lätt för Malin att säga som länge trodde att AT bara var nåt man sa för att det lät mysigt att må dåligt i grupp. Ignorance is bliss. Ursäkta att det viner lite i micken, det kan bli så när man spelar in podcast högst upp i toppen och på utsidan av ett torn utan puffskydd.

Malin och Frej semestrar på olika håll och löser ”poddkrisen” genom att tweeka programformatet till varsitt sommarprat, väl medvetna om att folk under 30 sällan har ett attention span som duger för monologer. Halv Borta Hos Mig ser dock positivt på saken och välkomnar en mer senior målgrupp till lyssnarskaran. För den som inte pallar lyssna kan avslöjas att även detta avsnitt vilar på en stadig grund av de tillsynes outtömliga ämnena musik, frihet, knark, kompisar och festivaler. Upp med kreativiteten och ner med alla som lägger krokben för den, osv.
Fucking Hippies.

Braj Larsson och Meskalin Edvardsen var hundra procent inställda på att göra ett hejdundrans opium- och meskalinavsnitt. Men, flera timmars snaskigt struntprat om RC-droger på Gröna Lund och julgransvältar-fyllor hos ex-svärföräldrar kom emellan. Historier på tok för dråpliga för en anrik podd som denna, och som därför endast kommer läggas ut till förfogande för alla som stödjer Halv Borta Hos Mig på Patreon. Här i podden lyckas vännerna efter mycket om och men klämma ur sig några anekdoter om avsnittets fokusdroger. Väl mött!

Ännu en midsommar är avklarad och Halv Borta Hos Mig-vännerna firade på varsitt håll men i samma moderna och redan traditionsenliga anda: med musik, dans och en guldkant av stämningshöjande droger.
Så här i övergången mellan små grodornas och dagskrökandets tidsepok, och den nya, nattvakande rave-eran, är det lätt hänt att den som står med ett ben i vardera firande kan tappa omdömet efter en lång dags alkoholmarinerad säckhoppning och slänga i sig en hel E på direkten, trots att Halv Borta Hos Mig understrukit vikten av att ta den i halvor. Bättre lycka nästa midsommar och glad industrisemester allihop! Puttgarten ligger för övrigt vare sig i Danmark eller Polen, utan i Tyskland.

Halv Borta Hos Mig åker på sommarsemester i ODZ:as cirkusbuss för att fira releasen av soundtracket för sommaren 2019 - ANNA BOOK.

I Blekinge hittar de en mysig husbil som känns optimal för ett ecstasy-avsnitt, och så vevar tugget igång. Malin påstår att E är lågstadiet av droger - något som alla måste gå igenom och som är kul när det är nytt och spännande men som man är glad att man slipper senare i vuxen ålder, medan Frej tycker att Malin är fånig som har mage att så lättvindigt marginalisera världens mest potenta kärleks- och partyhjälpmedel. Men vännerna avslutar på god fot, rörande överens om att det ligger betydligt många fler E i den positiva vågskålen än i den negativa.

Here we go again!
All is one, dimensioner till höger och vänster, traumaläkning med växtmedicin, Big Pharma, healing, Rockefeller och fan och hans moster. Frej önskar inte sin värste fiende en salvia-tipp och ändå har han testat flera gånger om, medan Malin lovordar den gamla själabrygden ayahuasca men spyr galla över hittepå-shamaner med unkna intentioner. Ett spektakel ackompanjerat av Mange Schmidt och Emma Järnfemmas nya låt In the Ghötto.

Producerat av producenternas producent:
Remi Lafvas

Halv Borta Hos Mig checkar in på anrika Grand Hotel och trampar igång ett provocerande elegant tjackrace till tonerna av violin, spa-sorl och dyra stilettklackar mot välstädade heltäckningsmattor. Avsnittet är en hyllning till det svenska tjacket, detta anspråkslösa universalmedel som hjälpt knubbiga hemmafruar till en slank figur och ett käckt humör, såväl som deras värnpliktiga män i strid, sedan urminnes tider. Till skillnad från vad många läkare anser så vill dock Halv Borta Hos Mig-redaktionen avråda barn från att ta amfetamin, då minderåriga kroppar, hjärnor och personligheter rimligtvis ej ännu är tillräckligt utvecklade för ett dagligt intag av tjack.

Precis som en tjackfest, är tjackavsnittet extra långt! Och fler glada nyheter: Nu har Halv Borta Hos Mig en egen Patreon-sida där ni som gillar programmet gärna får skänka en slant. Vi kommer se till att mata in lite snaskigt extramaterial som alla vänliga bidragsgivare får ta del av, utöver vår djupa tacksamhet.

https://www.patreon.com/halvbortahosmig

Producent: Remi Lafvas